Jag har verkligen tänkt på det här ett tag. Även fast jag inte har de perfekta livet som jag alltid drömmde om som liten så har jag det otoligt bra. Jag är ingen prinsessa som kommer leva lyckligt i alla mina dagar för jag vet att det inte finns något "lyckligt i alla sina dagar". Det ordet perfekt borde inte få existera. Har någonting någonsin verkligen varit "perfekt" ?...

Sen är det ju också lite tragiskt att man försöker lura i sina barn att de finns något som är perfekt. För så är det verkligen inte. Men jag stör mig verkligen på folk som hela tiden klagar över sitt liv! Det finns heller ingen som inte har något att leva för. Jag vet att alla har sin mening i livet och du är faktiskt skapad för leva.

Visst finns det folk som har det betydligt sämre ställt än var tex. jag har och jag känner verkligen inte att jag ska klaga på något sätt. Allas liv går upp och ner och det gäller verkligen att se de ljusa stunderna i livet. För alla kommer någongång se ljuset!

Men ska man verkligen tycka "synd" om en människa? Ge den en andledning att känna att den är annorlunda än någon annan? Visst kan det vara skönt att höra att någon bryr sig men sitvationen ändras inte ett dugg.

Man bör heller inte gemföra sig med andra även fast jag vet att det kan vara svårt! För där det finns ingen du kan känna lika bra som dig själv. Det är faktiskt otroligt fel att bara gemföra delvis när du inte kan se helheten.

Tänk på den ni ;)

Hej alla underbara!
Åker till kövsjö imorgonbitti över ny år och kommer troligtvis inte ha tillgång till en dator. Kommer eventuellt mobilblogga om det fungerar!



Ha det bäst så ses vi sen! :)
p.s kommer ett tidsinställt inlägg imorgon.