Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst för det är då jag behöver det som bäst.
Någonting som kom surrande med den ensamma tystnaden är vad vi människor kan offra för att få status..för att folk ska veta vem du är. Jag sitter inte och skriver att det inte är bra att ha tex många vänner, nejnej självklart inte. Men vilka är egentligen dina vänner och vart står dom när du verkligen behöver det? Det känns som att för vissa spelar det tydligen ingen roll hur folk känner igen dig... Det är fanemej tragiskt att offra sin självbehärskning för att bli igenkommen som "den där tjejen som spydde ner hela festen" eller "den där killen som legat med allt och alla". Men om du tänker till... hur ofta hör du talas om "den där tjejen, guds bästa barn" ?! Jag har gjort det misstaget själv, och jag tror att många andra också lyckats på samma sätt. Att offra sin kanske starkaste klippa för någon som ändå inte skulle finnas där i slutändan. Människor är inte dumma utan ser egenom denna falskhet oerhört enkelt. Jag kan säga redan här och nu att jag vill aldrig göra om det igen, för när du står där själv och det inte finns någon att luta sig mot när det stormar, far du med stormen lika lätt som en fjäder.
Håll fast vid era klippor, puss
jag ångrar ingenting
Det finns tider i livet när man måste välja väg, man står i en oändlig rondell...
man var man ska svänga av, man vet inte hur man ska svänga av och man vet inte när.
Det finns perioder när man aldrig lyckas hitta tajmingen, pressionen eller orden.
På samma sätt finns det tider där du lärt dig att välja de bättre vägarna.
Men vilken väg du än tar, i alla dina val, allt leder till någonting nytt.
Livet förändras, oavsätt om vi vill eller ej,
även fast man kanske helle skulle vilja pausa vissa ögonblick och föreviga dom.
Vissa stunder vill man spola förbi och aldrig uppleva igen.
Men det finns ingen fungerade tidsmaskin...
utan allt hänger på dig... dig och ditt sätt leva livet.
ljuset övervinner mörkret,
glöm inte det!
I hate everything about you
Du står i min väg och blockerar mitt liv, de har du alltid gjort... som en stor jävla vägg. Du har fått dina chanser gång på gång men du sumpar dom lika snabbt, jag klarar bara inte av dig. Det behöver inte handla om några stora saker men när det kommer från dig blir allt bara fel, som en allergi unifär. Att säga att du ska göra en sak men faktiskt gör en annan är du väldigt bra på, om inte nästintill bäst. Du måste lätt vara den mest känslokalla människa jag nångonsin träffat. Men det jag kanske stör mig allra mest på är att du bara förväntar dig... förväntar dig saker utav andra utan att ge ett skit tillbaka. I ditt liv handlar ingenting om någonting positivt utan du är bäst, alla andra gör bara fel. Tycker du det är roligt att peka ut felen hos andra människor? för fel det har vi alla, även du, fel som kanske väger tyngre än någon annans... Jag kan tacka dig mycket för den självbehärskning du gett mig, om jag inte träffat dig innan och stött på en liknande människa vet jag faktiskt inte vad jag skulle gjort...
jag vet faktiskt inte hur länge till jag står ut... jag har alltid fått höra att man inte skall använda ordet hata efter som det är såpass starkt men jag kan helt godhjärtat säga att jag hatar dig, precis som du är.
en rubrik saknas.
Lillasyster<3
Det finns alltid lite ärlighet bakom "jag skojar bara". Lite kunskap bakom "jag vet inte. Lite känslor bakom "jag bryr mig inte" och lite smärta bakom "det är lugnt".
sluta upp och kasta pärlor åt svin.
Jag har verkligen tänkt på det här ett tag. Även fast jag inte har de perfekta livet som jag alltid drömmde om som liten så har jag det otoligt bra. Jag är ingen prinsessa som kommer leva lyckligt i alla mina dagar för jag vet att det inte finns något "lyckligt i alla sina dagar". Det ordet perfekt borde inte få existera. Har någonting någonsin verkligen varit "perfekt" ?...
Sen är det ju också lite tragiskt att man försöker lura i sina barn att de finns något som är perfekt. För så är det verkligen inte. Men jag stör mig verkligen på folk som hela tiden klagar över sitt liv! Det finns heller ingen som inte har något att leva för. Jag vet att alla har sin mening i livet och du är faktiskt skapad för leva.
Visst finns det folk som har det betydligt sämre ställt än var tex. jag har och jag känner verkligen inte att jag ska klaga på något sätt. Allas liv går upp och ner och det gäller verkligen att se de ljusa stunderna i livet. För alla kommer någongång se ljuset!
Men ska man verkligen tycka "synd" om en människa? Ge den en andledning att känna att den är annorlunda än någon annan? Visst kan det vara skönt att höra att någon bryr sig men sitvationen ändras inte ett dugg.
Man bör heller inte gemföra sig med andra även fast jag vet att det kan vara svårt! För där det finns ingen du kan känna lika bra som dig själv. Det är faktiskt otroligt fel att bara gemföra delvis när du inte kan se helheten.
Tänk på den ni ;)